Idag vaknade jag av att något långt, stort och stenhårt låg och skavde på mig. Inte för att det är något ovanligt i min värld, jag brukar nämligen ofta börja dagen med något hårt tryckandes mot röven och låren. Det är nästan så att man får blåmärken. Och för er som endast tänker att jag har varit nära till våldtäkt nu kan slappna av. Jag pratar hundben.

Idag ska jag gå ut på en promenad med Carro och hundarna, det var jag igår också och det var jättetrevligt. En gullig och rolig tjej som det känns som att jag känt en längre tid. Det är konstigt det där, vissa personer fastnar man bara för och tänker "Var fan har du varit i hela mitt liv?". Så känner jag för henne. Man vill bara ge henne jordgubbar och krama henne dagen lång.


Dagens bild: