Jag och Jeppe skulle käka på sibylla idag var det tänkt. Eller var det tänkt och var det tänkt, vi gjorde det. Vi tog en var sin tunnbrödsrulle om ni undrar och jag fick min rulle först och det var två stycken foodmakers i den där kiorren.. Jag som fick min mat först kände mig tvungen att säga något om den där tunnbrödsrullen så att det gjorde jag. Men varför känner man sådär egentligen? En full raggare eller fjortis hade inte ens sagt tack, men jag ska promt göra det plus något annat snällt. Det kanske har att göra med att jag är ganska bra ändå. Ni kanske vill höra vad jag sa också? Ja, men sluta tjata då! Ni ska!


Jag: Men du! Den här rullen var fin den! 10 poäng av 10 möjliga! Och en ny cykelsadel.
Kioskmannen: En ny cykelsadel?
Jag: Ja!
Kioskmannen: (Ledsamt) Men.. Jag har ju ingen cykel..

Och rätt som det var, helt från tomma intet så kommer den andre kioskmannen och säger:

"Bara för att du inte har någon cykel så betyder ju inte det att du inte kan njuta av din nya cykelsadel. Jag menar.. Sätt dig i soffan med cykelsadeln mellan soffdynan och röven. Skitbra, jättemysigt!"


Behöver jag säga att jag älskar folket som jobbar på sibylla eller? Nej, tänkte väl det.