Konstigt..
Är det inte konstigt? Man tänker hela tiden "Det löser sig, snart.. SNART blir det skitbra." Och sedan händer en liten sak, men en sak som gör att pricken över i:t framträder i mörkret, all kämparglöd tar slut och man känner något som kallas för "ingenting". Och då känner man att nej. Nu får det fan vara nog.
Vad har hänt mer då? Jo, Jeppe har köpt en cykel. Jag har aldrig sett honom cykla även fast vi känt varann i över fyra år. När jag såg honom stolt visa upp sin nya cykel så såg jag honom som en liten fågelunge, en liten pluttunge som precis lärt sig att cykla utan stödhjul. Och då tackar jag gud över att han finns, var hade jag varit idag utan honom vid min sida. Du och Jag Jeppe, Jag och du.
Det är skönt att ha någon som man känner sådär för. Någon som alltid finns vid ens sida. Du har mig också, bara så du vet :D Jag finns här :D
Vad fint :)
Härligt med kärlek <3
Haallå där Malin! ;D Såg på fb att du svarat "Ja" på frågan "Tror du att Elin har varit intresserad av dig?" moahaha.. Jag tyckte de va skitkul (mest skit när de gällde dig då ;))
Hur e läget? Snokar in här å garvar (å vill du veta de roliga? Karln min läste tydligen åxå din blogg förrut, vilket vi kom fram till när vi prata om din blogg för typ ett halvår sen :D ).. I vilket fall som helst så gör din blogg mig fundersam. Jag fattar ingenting. Hur gick de egentligen me dig å Jeppe? Å Jocke (hette han så?)? Jag fattar nada. De känns som att bara för att man lämnat Valbo så hänger man inte me alls i skvallret längre ;P höhö.. Ha de fint! Hoppas du får bajsa skönt idag. Pöss/e