Tja. Nu var det ett tag sedan vi hördes av, bloggen. Sorgligt kan man tycka, men jag kan med sorg i hjärtat berätta att det varit mest synd om mig. Jag testade ju nya p-piller (För femte gången om man bortser från alla andra p-medel) och det gick käpprätt åt helvete. Jag - BajsMalin, som alltid är så jävla glad och full av livsglädje låg en hel vecka i depression. Jag tror att mina tårar hade kunnat utsträcka sig lika mycket i saltvatten som i Greklands alla hav tillsammans (Det vet jag i och med att jag varit där). Jag tror till och med att jag en dag sa att jag ville dö, för dra ända in i helvete vad jag mådde dåligt. Jag var ett levade vrak och fullproppad av hormonbränsle som gjorde att det saktade ner hela jävla min värld.

Men, än lever jag och min pojkvän bönföll mig att sluta med dem "Jag vill ha tillbaka min Malin! Jag klarar inte av att se dig såhär!" Så att ja, jag slutade. Inte för att jag har en ratt i ryggen och gör allt han säger - utan för att jag inte pallade att gråta till ännu ett avsnitt av teletubbies. Det hann gå en dag utan dessa piller från helvetet för att bli normal igen, eller ja, så normal som jag kan bli.

Sedan kan jag även berätta att jag fått ett till jobb, på ett hotell. Så att det betyder att jag nu har två jobb, tre om man räknar med att jag fortfarande torkar mig själv i arslet. För att inte glömma att jag måste underhålla er också, vilket jag ska bli bättre på nu.

"BajsMalin's fight mot hormoner is over"