Pontus ligger sedan två dagar tillbaka i kylskåpet, dock har vi opererat ut ansiktet så att vi kan gröpa ur hans hjärna och äta den för att han är så god. Men igår när jag och Tobbe låg och såg på film så hör vi något i fönstret. Helt plötsligt ser vi en hand, och jag fattar liksom ingenting när sådant här händer under kvällstid. Om jag hade varit med på en tennismatch så hade jag fattat att jag fått bollen i ögat när jag fått det och inte innan när jag ser att bollen flyger mot mitt öga. Min reaktionsförmåga är liksom så jävla borta på kvällar. Sedan hade jag väl kanske inte sett den där tennisbollen i mörker heller, men skit samma.. Ni fattar min poäng i alla fall.

Ja, var var vi nu då.. Jo! Vi ser alltså en hand, drar bort gardinen och där ser vi ett svettigt huvud.

En sek..
Två sek..
Tre sek..
Under den fjärde sekunden skriker jag som en stucken blondin med silikonpattar.
Femte sek: "Tänk om vi hade knullat för i helvete?!"
Kort tystnad..
"Hum.... Ja."

Här ser ni.. På fyra sekunder blir jag asrädd och tror att jag ska dö. Och så fort jag ser vem det är och fattar att jag inte kommer att dö så tänker jag på att byta kroppsvätskor. Hur jävla friskt är det om jag får fråga?

Upp kommer han till lägenheten från fönstret och jag är helt jävla mörbultad. Fan vad sjukt. Vi hade två Pontusar, en i kylen, stendöd såklart då vi skärt av hela hans köttiga hjärna och en riktig, fast svettig på soffan. Vet ni vad det här betyder?! Han är hemma!! Fy satan så kul! Nu vill inte jag prata med er mer. Hej då.


Passar bra med en fönsterbild sedan i helgen: Danne, Jag, Tobbe.