Jag berättade för baby igår om hur jag som mindre hängde med en tjej som brukade dryga på mig genom att härma allt jag sa. Skitdrygt såklart och vissa gånger hallucinerade jag ihop hur jag kastade en 10kg gris i ansiktet på henne så att hon rasade ihop på golvet i epilepsiattacker.

Vad gjorde han då, efter att jag berättat detta? Jo, han började härma mig, såklart. Och sedan skrattade jag till lite, han härmade mitt skratt. Eller försökte kan jag ju hoppas på, annars så funderar jag på att skära av mig mina stämband.

Ibland när jag skrattar så får jag ingen luft, vilket gör att jag låter som en gris när jag kippar efter luft.

Så efter några sekunders grymtande från oss båda så höll jag på att dö, sedan kissade jag på mig lite. Det var aslänge sedan jag skrattade så mycket att jag nästan kissade på mig. Därför berättar jag detta, jag är stolt. Förra veckan när han imiterade "Hassan" så skrattade jag så mycket att jag grät, jag skrattar mig aldrig till tårar, förutom nu.

Denna kille får ur alla kroppsvätskor ur mig.