Ha ha, rolig rubrik jag valde på detta inlägg. Man kan ju faktiskt ta det på två sätt, det jag menar, eller en mycket viktig kroppsdel. I alla fall tänkte jag berätta om när Tobbe fick för sig att baka i lussekatter i torsdags. Jag skrev ett recept till honom då han promt skulle göra degen själv, för att få all beröm eller vad vet jag.

När vi sedan skulle forma dem så ser vi att degen på något sätt inte har jäst.

Jag: Tobbe, vad har du gjort egentligen?
Tobbe: Ingenting!
Jag: Men något måste ju gått snett då den inte jäst.
Tobbe: Nej, jag gjorde precis så som du skrivit att jag skulle göra.
Jag: Okej, så att du väntade på att smöret skulle bli fingervarmt eller hällde i mjölken i det?
Tobbe: Mmm..
Jag: Konstigt..
Efter en lång tystnad..
Tobbe: Vad händer om man skulle ha hällt i smöret när det var för varmt då?
Jag: Då dödar man jästen.
Tobbe: Aha..
Jag: Hahaha! Så att det var inte fel på mitt recept då? Det var alltså du!
Tobbe: Tyst. Nu pratar vi inte mer om detta!

Medan jag skrattade så sa han att han skulle baka och försöka ännu en gång under helgen. Vilket han gjorde.
Och visst funkade jästen då allt. När vi skulle göra dem och sätta dem på plåten kommer jag in i köket och märker att han gjort dem skitstora.

Jag: Men älskling! Vad stora du gör dem!
Tobbe: Nä! Normala! De ska vara såhär! Fattar dock inte hur fan det kunde stå att det skulle bli femtio stycken på ditt recept, det verkar ju bara bli typ tjugo!
Jag: Ja, men.. Alltså, de jäser ju även i ugnen sedan. Då blir de det dubbla. Du kan dela på de du gör nu för att få två.
Tobbe: Neheeru! De är alldeles för snygga för att förstöra!
Jag: Okej, ja.. Du får ju självklart göra som du vill älskling.


När de är klara i ugnen och vi tar ut dem så.. Ja, ni kan ju se själv..




Och han säger: Jävlar vad stora de blev älskling! Du hade kanske rätt..

Jag har alltid rätt. Det är ju jag.