Jahapp.. Då har vi kommit till detta också, halleluljamomentet.
Jag är döpt och jag är med i svenska kyrkan, men känner att jag lika gärna kan gå ur faktiskt. Enda gångerna jag vistas vid en kyrka är när jag hälsar på farmor och begravningar. Har dock bara varit på en, min mormors och jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver gå på ännu en.

Om jag tror på Gud? Nja, jag vet inte. Men visst tror jag att det finns någon övre makt.
Jag tror på karma.
Jag vill tro på ödet.

Jag är faktiskt lite splittrad i just religion. En del saker kan jag hålla med om och en del inte inom kristendomen, hunduismen och buddhismen. Vi kan aldrig blunda för att vissa saker som står skrivet är väldigt intressant. Jag minns att en kompis till mig hade sett några med slöja (Muslimer) sitta och äta ur en gott och blandatpåse i skolan, varav hon frågar:

Kompis: Eh, Är inte ni muslimer?
De: Jo..
Kompis: Ni vet att de där godisarna är gjord av gris va?
Det hann inte gå många sekunder efter att hon avslutat meningen då alla ligger med huvudet i toaletten och spyr.

Muslimer har jag för mig anser att grisar är lortiga djur (Inte så konstigt egentligen då de rullar sig i skit, äter i stort sätt allt och har ett kött som kan vara fullt av parasiter och trikiler (Maskar), detta är dock ovanligt i Sverige då vi har noggranna slaktare och bra klimat) och därför skulle de aldrig få för sig att äta dem. Judar är ju även ett folk som har bestämda matregler och även de äter inte gris. Men hey, se det positivt - Mer karré för oss.

Jag vill tro att man har ett "kall" i livet, att det är något man är ämnad för att göra när man lever, och har man inte uppfyllt det så kommer man tillbaka i en annan skepnad.
Det man aldrig kommer ifrån är döden. Döden är lika vanlig som födseln men vi människor pratar inte lika mycket om döden som födslar då det gör oss sårbara och rädda. Sårbarhet och rädsla för med sig tårar och depression och det kan vara därför som vi håller inne med alla tankar kring döden.

Ingen vet vad som händer efter detta och det är obehagligt, vi människor vill gärna ha kontrollen över oss själva för att känna oss säkra i alla situationer. Men jag vägrar tro att allt är slut efter det liv vi lever nu, vi är så sprängfulla av energi så att det vore väldigt konstigt om det inte hände något efter detta.

P.s. Hoppas att jag inte fått er att bli rädd för att äta gris. Nöff. Höhö. Mwahaha.



Gammal bild, och fan så brun jag var. Och flottig. Och full.