Idag var jag ute med Wille på första promenaden sedan jag blev sjuk. Nu tror jag inte att jag har feber mer. Men jag är sådär hängig som man brukar vara efteråt. När vi var ute så tyckte jag att hela vägen snurrade, solen fick mina ögon att känna sig halvt förstörda och det var ju tråkigt att det skulle komma en hund gåendes på andra sidan vägen just då. Det resulterade ju i att Wille gnydde och drog i kopplet.. Som om kopplet vore 50 meter och Om han drog liiiite till så skulle han  komma fram.. Hum.. Yeah right..

Det var skitjobbigt att gå! Nu förstår jag mig på tjockisar och gamlingar, för att jag kan nästan svära på att mina fötter blev 20 kg tyngre. Men när Wille bajsade och jag fick stå stilla och vila upp mig en kortare stund, åh. Det ska ni veta att, det.. Det var som att få en helkroppsmassage på thailändskt vis med ett happy ending. Fast happy endinget fick stå för både mig och Wille.