För någon dag sedan när jag och Tobbe var ute med Wille så stannade hela jag i chock-kaotisk frys i hela kroppen.

Tobbe: Vad är det, älskling?
Jag: (Pratar i chock) S.. S.. Snö! T-t-titta! (Efter att jag sett en liten snöfläck på stigen där vi gick. Och nej, jag stammar inte på riktigt!)
Tobbe: Åh!
Jag: (Hoppar på snön) HAHA! Jag nuddade på det först!
Tobbe: (Puttar bort mig i en s.k snabb spiderman-manöver och nuddar snön) HAHA! Jag med!
Jag: Aldrig får man ha något för sig själv. ALDRIG!

Men att inte förglömma så vann ju faktiskt jag. Jag nuddade fläcken först. Tobbe har även lovat mig att han ska lära mig att åka snowboard, fast då behövs det nog fler snöfläckar innan det skall kunna till att förverkligas, eller vad tror ni?




Typ såhär.. Ni kan ju bortse från min kisspöl om ni vill. Eller inte. Hihi.