Idag tänkte jag att jag skulle göra en riktig brakfrukost. Det sägs ju att frukosten är dagens viktigaste mål. Så att ja, jag kokade två ägg, gjorde två ost- och skinksmörgåsar och hällde i fil och flingor i en djuptallrik. Jepp..

Jag åt upp ena mackan, ena ägget och halva djuptallriken med fil och flingor..

Och vet ni vad? Jag är jääävligt älskad nu. När jag kollar ner på golvet så kollar Wille upp på mig för att därefter vifta på svansen.. Han är som sådana där kompisar som man aldrig vill ta med sig till McDonald's, en sådan kompis som följer med fast inte har några pengar och som absolut inte är hungrig efter att ha ätit blodpudding 10 minuter innan..

En sådan som efter att man ätit ett pommes säger:
"Är det gott?" Men i dennes ögon ser man att valpögonen betyder "Får jag smaka? Morsans mat suger." Eller: "Ska du äta det där?"

Men jag kan förstå Wille, jag hade också hoppats på att få en saftig macka någon gång efter att ha ätit hundfoder till lunch och middag i ett helt jävla liv, typ.

Yeeeey för macka sa han!