Fan vad kul att ni ville läsa om hur det blev jag och Tobbe! Mest för att jag så gärna vill berätta!
Det är en konstig väg må jag säga, måste dock ta bort många detaljer.. 1 år och 1 månad innehåller måånga sådana och jag siktar icke på att komma in i guiness med det längsta blogginlägget ever.

Allt började den 9 september 2009. Jag satt i Larssons lägenhet som jag då vistades ganska mycket i. Jag hade ett väldigt konstigt fram-och-tillbaka-förhållande som denna dag var mer åt "tillbaka-hållet" mer än det främre. Jag hade tre liter vin och var irriterad denna dag, men det skulle till att ändras.

Victor ringde mig och frågade vad jag hade för mig och och undrade om jag ville hänga med till en vän till honom. "Kan jag väl" sade jag, tog tag i min vinare och traskade mot hans bil som skulle ta oss dit.

"Jaha.." Sa jag efter ett tag i bilen. "Vem är din vän som vi ska till?" I rädsla för att han skulle ta mig till en pedofil, mördande reptil, sumobrottare med samurajsvärd.. You name it. Alla sorters tankar svävade förbi mig.

"Han vi ska till heter Tobbe. Ni är rätt lika och jag är helt säker på att ni kommer att gilla varann. Din stil helt enkelt"
(Bör tilläggas att han sagt samma sak till Tobbe innan om mig.)

Efter någon minuts bilresa kommer vi fram till honom och min blick fastnar på en brunhårig, bakfull men jävligt trevlig prick. Sedan drack vi vin. Jag bjöd. Och jag tror att han gillade det. Att jag bjöd alltså.. För ingen tycker väl ändå att vin är någon höjdare egentligen?

Bild från kvällen, som då blir min första bild jag har på Tobbe. (Ser ut som att han släpper en brakare, och att den luktar något annat än kakor)




Efter denna kväll hängde vi ganska mycket och jag hade så jävla roligt varje gång, denna människa blev ganska snart en utav mina allra bästa vänner som alltid fanns där. När jag var ledsen kunde jag ringa honom dag som natt för att höra hans tröstande ord, och som han hjälpte! Denna människa hade en sådan otrolig makt att han också kunde få mig att glömma vad jag var ledsen för, för att istället bara få mig att tänka på vilken hemsk magvärk jag fick av alla skratt han fick mig att brista ut i. Jag träffade även många nya bekantskaper som jag idag älskar så mycket som om de vore mina bröder.

Bilder från diverse stunder





Vi har gått igenom mycket saker jag och Tobbe. Dels blev vi adoptivföräldrar till en bäbiskatt som följde efter oss efter ett krogbesök som vi döpte vid namn Lars-Göran. Denna katt kom oftast under kvällskvisten och gillade att sova på Tobbes huvud. Tobbe blev helt förälskad i hans adoptivson och köpte kort därefter en kattlåda (Ni vet en sådan där som de skiter i), Kattsand (Som de skiter PÅ) och kattmat (Som de skiter AV). När han sedan ställt allt på plats så.. Försvann kattjäveln.. Och som grädde på moset hade han även ljugit för honom, för "Han" var tydligen en "Hon". Lars-Göran var alltså tjej.. I praktiken menas det alltså att Tobbe blivit dumpad.

Tobbe ropar efter Lars-Göran


Och då kan man ju tro att jag tog hennes plats. Men nej, så enkelt var det inte. Han var trött på markattor.

Månaderna gick och han fyllde år, och jag mitt dumarsel tappade bort hans fina present som jag visste att han skulle älska. Två paket samarin och en polkagrisstång med tillhörande födelsedagskort. Attans. Han blev så ledsen att jag var tvungen att ge honom något annat. En puss. Och han gav mig en tillbaka. Att det blev en konstig stämning är bara förnamnet. Men mjuka läppar hade han minns jag, och hans huvud såg ut som ett ollon efter att han rakat sig. "Tycker du om det?" Frågade han. "Nej" sa jag. Sedan pratade vi inte mer om det.

Bild från Tobbes födelsedag



Nu snabbspolar vi bandet, som ni märker så börjar detta inlägg likna något som man skulle kunna, om man vill, kalla för bibel.

Vi kan snabbspola till kvällen då fyrverkerierna slog till. Inte första pippet, det är en helt annan historia som jag skulle kunna skriva två biblar om. Om inte tre.

Vi kysstes för första gången på en väns födelsedagsfest och inte en enda jävel av våra vänner blev chockerade. Eller jo, men som de uttalade "Fan vilken jävla tid det har gått! Äntligen, det var fan på tiden!"- chock.


Jag minns sedan att vi två dagar efter denna händelse skulle se roast på berns tillsammans och hans hand kom oavsiktligt på mitt lår. Det ilade till i hela kroppen, som adrenalin ungefär. Och jag kan svära på att jag aldrig har varit så jävla nervös i hela mitt liv, detta klår till och med nervositetskänslan man hade då Robin hood snor pengarna från rävjäveln som sovandes suger på tummen. "AHMEN SKYNDA DIG NURÅÅÅ INNAN FANSKAPET VAKNAR!" Fast denna känsla var mer "Shit, vad i helvete gör jag nudå?" Hela jag frös till is och min hjärna förvandlades till en oskulds ungefär. Jag fattade liksom ingenting av situationen.. Men det enda jag var säker på var att jag var så såld på min vidrigt heta bästa vän.

Sedan var vi bjudna på grillat hos hans mamma helgen efter, jag, Tobbe och två vänner till oss. Då kom Tobbes 7-åriga lillesyster fram till mig och frågade om jag var kär i hennes bror. "Ja" Svarade jag. "Men! Fråga chans på han då!" Hotade hon med en rostig machete mot min hals. Nä.

Så det gjorde jag. Och han svarade ja. Sedan hånglade vi upp varann framför hans underbara mamma som bara "råkade" trippa förbi just då och tjoade till av lycka: "Va?! Eller.. Vad.. JAAAA!!! Gud så glad jag blir!! Nemen gud, förlåt! Jag ska gå! MEN FORTSÄTT" Så det gjorde vi.

Och har fortsatt med det sedan den kvällen som ägde rum den 29:e maj 2010.



Frågor på det?