Fan vad grym jag är på att blogga.. NOT. Jag är fullt medveten om att jag halkar efter, men grejen är att jag mår så jävla dåligt och jag pallar inte. Jag gick inte till plugget idag heller just för detta. Men det såklart, det kanske inte är så uppskattat att komma dit bland massor av människor med snorbubblor hängandes från näsan och feber. Njet.

Inatt har jag i alla fall sovit tre timmar och ni kan inte ana hur mycket det tär på mig och min kropp. Mitt ansikte är varmt som fan, mina ögon är röda, min kropp känns som spagetti och min hjärna vill inte riktigt samarbeta med mig. Jag och Wille blev väckt av 6 samtal imorse, jag svarar varje gång och säger hallå. Det enda jag hör från andra sidan luren är prassel, ingen röst, endast prassel, varje gång jag svarar. Jag blir arg.

Var på ett viktigt impuls-möte under dagen också, innan jag kom in så satt jag i ett rum fullt av människor som väntade lika ivrigt som jag att få komma in. Jag var först i kön, kändes befriande.

Bredvid mig sitter en kille som har sällskap med hans kompis, de enda orden de säger till varandra är hur bråttom de har och hur rädda de är att de inte kommer att hinna dit de ska.

Mannen från rummet kommer ut, mannen som jag är först på tur att träffa. "Vem är på tur?"
"Det är jag", svarar jag. "Men killen bredvid har bråttom så du får gärna ta honom innan".
Killen jag precis gett min plats i kön kollar på mig i en hastig rörelse. Han ser chockad ut, ungefär som om han sålt smöret men blev bestulen på pengarna. Utbrister "TACK! TACK! Det går fort! Jag lovar!" Jag ler tillbaka. Måtte fan min karma göra mig frisk för det här..