Idag när vi var på affären så värkte det till i hela nedre regionen. Allt krampade i princip, typ som en hemsk jävla mensvärksmärta. Satte mig ner medan vi självscannade och betalade, haltade mig till bilen och sedan dess har det varit helt okej. Har även lyssnat med Angel Soundet och det lilla hjärtat är lika starkt som alltid.

Jag är inte så värst orolig ändå, detta har hänt massor av gånger och allra mest när jag går och än är bebis kvar så att jag antar att det är såhär som min graviditet kommer att se ut. Men vad fan kan det vara som gör så ont? Ligamentsmärtor tror jag fan inte på längre då hela livmodern gör verkligen ONT. Väntar numer på foglossning och allt annat som är förjävligt. Allt skit ska man behöva gå igenom bara för att man vill bli mamma. Blödningar (2 nidblödningar och en "ungefär som en näsblödning" som de sa på gyn), smärta, trötthet, humörsvängningar, hjärtklappningar, illamående, rädsla.. You name it. Varför berättar ingen sådant här? Alla som väntar barn sitter alltid och säger hur allt är underbart och gröna ängar.. Antar att man glömmer eländet när liten pluppar ut. Men jag tror och är näst intill helt säker på att allt detta skit är sååå värt det i slutändan. Men jobbigt som fan är det JUST NU och det sätter käppar i vägen för mig för att kunna leva ett någorlunda normalt liv emellanåt. Man känner sig som en gammal pensionerad kärring när man gör normala, vardagliga saker som numer gör att man näst intill gråter av smärta, rätt värdelös som människa känner man sig också när man får ont när man städar, rastar hunden, står för länge.. Jag känner mig bara så oduglig och det är jättejobbigt tycker jag. Fan, nu blir jag ledsen också.

Jag vill bara må bra, gärna flera dagar i rad så att jag kan njuta av vad som väntar.

Längtar tills imorgon, då får vi äntligen se det lilla livet som gör allt detta ovan värt all smärta i världen. ♥ Lilla älskling, se till att vara frisk!