Även fast jag inte skulle kunna klara mig en minut utan vår lille kid så längtar jag faktiskt tillbaka till den tid då han låg i min mage och sprattlade. För hur jobbigt det än kan vara att vara gravid emellanåt, så är det en underbar tid när man väl kan luta sig tillbaka och faktiskt njuta. Sedan måste jag också låta lite mallig och skriva att jag faktiskt tycker att han gjorde min mage väldigt fin. Men såklart, det som kom ur var och ÄR ju faktiskt den vackraste lilla varelsen på jorden. Tänk om man hade vetat det när dessa kort togs.

Känns som igår då han låg där inne.. men samtidigt så känns det som att han alltid varit här! Så konstigt.